Jag är en oroande, tänkande så jag får ontimagenmänniska och jag grubblar alldeles för mkt för mitt eget bästa. Jag analyserar och funderar över allt människor i min närhet säger och inte säger hur de avger kroppspråk osv. Man kan säga att jag är en väldigt inkännande människa. Jag känner av andras sinnesstämningar alldeles för mkt. Alltså tar jag in för mkt. Och det kombinerat med att jag gärna vill vara alla till lags, inte vara ovänn med någon samtidigt som jag finner mina egna ståndpunkter och moraler och saker jag står upp för kan ni ju själva räkna ut att det blir en och annan krock i mitt eget inre. Jag har nu kommit fram till en sak och det är att Jag kan Inte vara Alla till lags! Det Finns människor som INTE tycker om mig och det Finns människor jag Aldrig kommer bli bästa kompis med :) Och det GÖR inget för jag har slutat lägga energi på att försöka vara något som ska passa alla.
Förstå mig rätt jag ljuger aldrig, står för vad jag sagt och jag säger aldrig saker vidare om jag inte tycker att det är befogat. Mina underbara vänner som jag haft i över 15 år vi kommer ALDRIG att förlora vänskapen just för detta att vi är lojala ÄRLIGA och kan skratta men också gråta och va arga. Det är detta som betyder något. Jag älskar ärliga människor, de kan jag identifiera mig med, men jag ogillar brutala människor. Sen är det en sak som människor inte fattar eller kanske inte har en aning om när det gäller mig och det är att det går inte att ljuga för mig, jag genomskådar det direkt. Jag drömmer sanningen. Helt sjukt ja det låter flummigt men så är det. Hela du utstrålar sanningen genom varje por i din hud, genom varje andetag.
Men jag har nu kommit fram till att oavsett VEM det än gäller så tänker jag inte slicka röv. Har någon behandlat mig illa så kanske jag kan förlåta OM de ber om ursäkt annars skiter jag ärligt i vilket. Det bekommer mig inte längre. Varför liksom? Det är ju heller inte min förlust det är ju deras. Vi lever så fruktansvärt kort tid på jorden och varför ska jag tillbringa min tid med att försöka duga i någons ögon som jag aldrig kommer kunna leva upp till hur jävla bra jag än är! Jag bara älskar mig själv när jag kommer fram till sånna här slutsatser för det känns så skönt, då kan jag liksom släppa det där som ligger och gnager i hjärnan hela tiden. Det är också skönt att kunna skriva det på sin blogg för det liksom rinner av en då. Jag skriver ju för min skull och ingen annan.
Sen finns det ingen som är så förlåtande som jag är tror jag, men samtidigt så är det upp till var och en, det finns ju trots allt INGEN som är perfekt alla har mer eller mindre brister, men JAG försöker så gott jag kan iaf att ta hand om mina tre barn min man mitt hem och mina nära och kära och det vet de som känner mig och det är er jag är så lycklig över att jag har i mitt liv! Jag tackar er för att ni gjort mig till den jag är! Och jag älskar er alla av hela mitt stora hjärta!
Oh va djupt och innerligt det blev ;) Hahaha ah skönt ibland att skriva bara och det känns skönt när jag kommer på mig själv :)
Puss o kram till er alla
