adsettings

tisdag 7 september 2010

Lite politik

I valets tider.
Det verkar som att alla skyller på varandra när det gäller Sveriges politik och visst det är en av kriterierna som en politiker har. Men Svenska folket är det inte dags att vakna? Moderaterna, vad har de gjort som är bra? Inte ett skit, och man kan inte skylla allt på finnanskrisen eller på sossarna no no. Det är deras politik som sådan, de tänker på de rika och de rika. Moderaterna för ingen välfärdspolitik det har de aldrig gjort
Kreugerkraschen är första gången moderaterna sitter vid makten och de kör då nästan hela världen i pottan, andra gången var -92-93 då de körde hela Sverige i skiten.

 Folk fick sälja sina hus för inget och de som hade pengar tjäna givetvis på det och de förlora heller inget, nu är vi där igen för tredje gången. Människorna i Sverige är så godtrogna och naiva , de sväljer hela betet med hull och hår, Det är bara det att får de sitta vid makten ytterligare en mandatperiod så får ni snart lämna era hem igen, för det byggs inte ett samhälle på lån, Det måste komma in pengar också. Och eftersom allt privatiseras så finns det snart inga tillgångar i regeringen och statskassan. Var är vi då? I USA Och vad hände där? Finnanskrisen... Ja jag vet inte om det är mer än nära hypoteser jag har, jag hoppas inte att jag har rätt, men det känns i maggropen och det är sjukt dåligt.

Moderaterna är ett BORGERLIGT parti alltså ett parti för de som har pengar, det är de som tjänar på det Inte vi vanliga arbetare inte ens företagarna tjänar speciellt mycket på det. Inte så mycket som de gav sken av fr¨ån början iaf. Och sen är det inte bara det att de är kapitalistförespråkare, de är ju inte för en människa som betalar skatt och blir sjuk eller arbetslös, Hur många fick gå ur a-kassan och facket? Hur många får hjälp i tid av a-kassan? Blir du sjuk får du sjukskriva dig då? Knappast, När jag behövde sjukskrivas två månader slängde personalen på försäkringskassan luren i örat när jag stod i tårar. Ska vi leva i ett fascist samhälle??
Där överklassen ska dra fördelar av vårt arbete? Nä tack det är inget som jag vill förespråka.

Sen verkar många ha GLÖMT att det va Göran Persson INTE Mona Sahlin som satt vid makten förra gången. Ge människan en chans. HON förespråkar INTE Görans politik. Det enda hon vill förändra är stupstocken, föräldrapenningen, studiemöjligheterna som moderaterna tagit bort och lite annat också. Sen har de ju knappt pratat om invandrarpolitik för det har väl inte varit aktuellt, men ni som inte är födda med silversked i mun eller sitter med några miljoner på banken ni bör nog tänka om, innan vi har ett privat Sverige där ingen har råd!

Sen vet jag inte om jag ska rösta på sossarna, men jag ska definitivt inte rösta på de borgerliga partierna i allafall , Jag vill ha Sverige tillbaka.
Läs lite fakta nedanför så kanske ni förstår vad jag menar. Den sista artikeln är hämtad från etc.se klicka på länken för att se orginalsidan.



Kreugerkraschen betecknar Kreugerkoncernens ekonomiska sammanbrott och konkurs 1932 och den ekonomiska kris som följde därav i Sverige. Ivar Kreugers företagsimperium var då högt belånat och befann sig i en allvarlig likviditetskris sedan finansiärerna börjat säga upp lånen i början av 1930-talet. Kreuger försökte rädda situationen med att ta upp nya lån under februari 1932 via den Svenska riksbanken och de största bankerna i Sverige men det hela slutade med att Kreuger avled av ett dödande skott den 12 mars 1932 i Paris, några dagar före ett planerat möte i Berlin med riksbankchefen Ivar Rooth.

Därför sänker borgerliga regeringar ekonomin

2010-05-02

Under de senaste 70 åren har ekonomin krympt i Sverige vid tre tillfällen. Alla tre gångerna har vi haft borgerliga regeringar, skriver den socialdemokratiska riksdagsmannen Leif Pagrotsky.

Äntligen är våren här. Den satt långt inne i år. Så sent som i april kändes det i dubbel bemärkelse som att vi bodde i ett kallare Sverige.
Men nu är äntligen Första Maj här. Återigen firar vi i Sverige och Malmö för att manifestera våra grundläggande värderingar om rättvisa och internationalism. På ett unikt sätt fångar vi idag upp den frustration, den vilja till förändring och den glädje över att få arbeta för ett bättre samhälle som vi delar med progressiva vänsterrörelser över hela jorden. Första maj är för mig en unik kombination av en över hundra år gammal tradition – och det mest moderna man kan tänka sig: att protestera mot orättvisor.
Och äntligen är valrörelsen igång. Nu närmar vi oss demokratins högtidsstund. Om bara 142 dagar står vi inför ett vägval. Det politiska samtalet intensifieras. Engagemanget för olika frågor ökar. Spänningen är stor.
Men fortfarande har vi en borgerlig regering som för en djupt orättvis politik. Det är en regering som för allt i världen inte vill bli granskad för vad man har åstadkommit under snart fyra år.
Nyligen kom beskedet från Statistiska centralbyrån: 2009 blev det sämsta året sedan andra världskriget. BNP minskade med hela 4,9 procent. Men SCB skönmålade, det var inte den sämsta sedan andra världskriget, inget krigsår var lika dåligt som 2009. Inte heller var det det sämsta sedan Kreugerkraschen 1932. Det var faktiskt det sämsta sedan 1921. BNP minskade med 150 miljarder kronor. Antalet personer som hade jobb minskade med 100 000 och de offentliga finanserna försvagades med 100 miljarder kronor.
Pressmeddelandet från SCB visar något unikt. Ändå känns det bekant på något sätt, som om jag sett det förut, det som brukar kallas för déjà vu.
Just det! I början av 1994 presenterade SCB också ett likadant pressmeddelande. 1993 blev nämligen det sämsta året sedan andra världskriget för Sverige. BNP minskade det året med inte mindre än 2.1 procent och 150 000 jobb försvann
Och i början av 1978 kunde vi läsa, hör och häpna, att 1977 blev det sämsta året sedan andra världskriget. Då krympte ekonomin med hela 1,6 procent.
Det är bara vid dessa tre tillfällen som ekonomin backat under de senaste 70 åren. Vad kan vi lära av detta? Vad är det som dessa tre besvikelse-episoder har gemensamt? Förutom det uppenbara, att de inträffade när vi hade borgerliga regeringar. 1977 styrdes den svenska ekonomin av tandemtrion Fälldin-Mundebo-Bohman, 1993 av Bildt/Wibble/Lundgren. Hade det någon betydelse, eller är det bara slumpen som råkat spela Sverige ett spratt varje gång vi fått borgerliga regeringar? Under de senaste 70 åren har vi aldrig haft backande BNP utan borgerliga regeringar. Vi har inte heller haft borgerliga regeringsperioder utan sänkt BNP, växande arbetslöshet och försämrade statsfinanser. 
Jag har försökt ta reda på hur stor sannolikheten är för att slumpen ensam skulle ge en sådan serie resultat av tre nya svenska rekord på tre försök. Det är svårt, men jag frågade en klok professor och resultatet hamnar någonstans kring åtta på tusen eller lite mindre än en på hundra. Det är alltså mer än 99 procents sannolikhet att det är något annat än otur som ligger bakom att vi fått negativ tillväxt varje gång vi haft borgerliga regeringar och aldrig annars. Om man dessutom beaktar att minustalen växer för varje borgerligt regeringsförsök, så skulle sannolikheten för oturshypotesen nog bli ytterligare 99 procent sämre.
Vad kan det då vara istället som förklarar denna exceptionellt ovanliga kombination av tre usla perioder? Stjärnbilderna? Omvärlden?
2009 års kris i Sverige sker samtidigt som det är kris i Europa och USA, men 1977 och 1993 var det god fart i vår omvärld. Utlandet som bov duger inte.
Kan det vara utgångsläget?
1976 och 1991 tog de borgerliga över när ekonomin var besvärlig, och de var inte vuxna den utmaningen. Men 2006 var utgångsläget tvärtom urstarkt, med exceptionellt stark tillväxt och nya jobb, samtidigt som 12 års fakiraktig budgetpolitik skapat en av Europas starkaste statsfinanser. Men trots ett enormt mycket bättre utgångsläge backade vi också denna gång mer än andra. Oavsett utgångsläge blev således resultatet i samtliga fall dåligt, så där fick vi ingen ledtråd till förklaring.
Kan det vara så enkelt som att de fört samma politik oavsett läge i ekonomin: Stora skattesänkningar med lånade underskottspengar, sämre trygghetssystem, ökade klyftor och passiv arbetsmarknadspolitik uttänkt för högkonjunktur? 
Passivitet när det stormar kan ge sken av stabilitet och trygghet. Men passivitet och skicklighet är inte samma sak. Det hade varit fint med någon som hade förmågan att ta itu med läget i tid, men nu fanns ingen sådan vid rodret. Där har vi nog en sannare förklaring än både slumpen och stjärnbilderna.
Leif Pagrotsky (S)
kulturtalesperson och årets Första Majtalare i Malmö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna men kommentarer som innehåller stötande kränkande innehåll kommer ej publiceras utan raderas omedelbart.