"Lyckan är blind"
Panik?
Släpp det. Glöm det.
Ring upp någon och var ärlig i stället.
Säg.
"Jag behöver uppmärksamhet kan du snälla ge mig lite uppmärksamhetstid?"
Istället för att skapa sitiationer som ger dig möjlighet att få tröst för att det är mer legitimt att få uppmärksamhet då.
Nej.
Var ärlig och rak.
Skapa inte situationer som inte behövs!
Stilla dig. Var lugn i att det alltid finns någon bland dina vänner som har en stund just nu precis för dig.
Du behöver inte skapa drama för det.
Trösta dig med det.
Du är inte ensam.
Om du inte gör dig ensam.
Det är förstås ett val.
Och du behöver ej bli tröstad.
Om du inte skapar situationer som en ursäkt och lever med i dina skapade draman som säkerställer uppmärksamhet.
Livet i sig ger dig perfekta sorgetillfällen per automatik där du på ett socialt sunt och naturligt vis får lov att sörja ändå. Det räcker med det vanliga, liv och död. Låt det stanna vid det.
Låt livet i övrigt skänka dig glädje!
Se livet som en källa till lycka glädje och inspiration, inte som en brunn full av tröstande möjligheter.
Vågar du chansa?
Ska du börja idag
Citerat från Carola Lind
Tyckte det va jättefint och jävligt tänkvärt! Man skapar alltså sina egna situationer ibland eller för det mesta för att få uppmärksamhet, men om man inte drabbas av panik så finns det alltid någon där för just dig!
Jag förstår precis vad hon menar med detta med tanke på vad jag sj gått igenom genom åren. Och det gäller att liksom inte fastna.... Det finns ju ingen mening med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna men kommentarer som innehåller stötande kränkande innehåll kommer ej publiceras utan raderas omedelbart.